Jag pluggar, pluggar och pluggar! Imorgon har jag en engelska tenta som är aaaaaaaaap-svår och på fredag har jag en tenta i byggekonomi och byggnadsorganisation. Mitt liv är superdupertrist nu så jag går i ide till på fredag. På fredag börjar jullovet och jag älskar det! Nu känns det i och för sig långt till dess men jag har lovat mig själv att kämpa som bara den tills på fredag så jag kan gå på lov nöjd och glad.

Så, vi hörs på fredag! DÅ mina vänner börjar JULEN på riktigt!!! WIE

Det har varit en gaska långdragen vecka. Har mycket att plugga och stressad som vanligt. Måste sluta stressa känner jag, stressat i fyra år nu och känner att kroppen inte orkar med det länge till. Måste lära mig att ta det lugnt. I vilket fall så är det snart en månad ledighet och innan dess har jag mycket plugg att stå i. Ska plugga klart det, men när jag kommer tillbaka till skolan i januari så ska jag (lovat mig själv detta) att verkligen följa mina planeringar och inte putta allt framför mig så att jag hinner göra saker som jag vill parallellt med pluggandet.

Min kära vän Frida ligger på Halmstad sjukhus på hjärtavdelningen. Är orolig så jag går under för henne, men jag vet att hon är en stark flicka som kommer klara det fint! Jag kommer ihåg när hon fick hjärtkramp en gång på gymnastiken på gymnasiet. Visste självklart då att hon hade hjärtfel (vilket hon alltid haft) men andrig hade jag varit med om att hon fått hjärtkramper. Hon får det ibland, och den gången på gympan. Jag såg att hon helt plötsligt, utan att säga ett ord, tog sig för hjärtat och skyndade sig ut från salen. Först kopplade jag inte vad hon gjorde, trodde hon skulle på toaletten, sen kopplade jag och tänkte "hon håller för hjärtat!". Jag sprang, snabbare än jag någonsin gjort ut genom salen och hittade henne i en trappa. När hjärtkramperna kommer så krampar kroppen på henne så att hon typ sitter i fosterställning. Snabbt gjorde jag som jag lärt mig och drog upp hennes armar i luften och sträckte ut hennes kropp så att blodet kunde pumpas runt riktigt i kroppen, sen var det bara att vänta på att kramperna avtog. Jag blev jätterädd när det hände och såg hur obehagligt hon tyckte att det var. Efter det tänkte jag, "f*n aldrig mer". Sen slog det mig att, jo, hellre med mig då jag vet hur man ska göra än att det händer när hon är själv. Denna gången var hon i Halmstad hos ett par vänner. Dem hittade henne inne i badrummet där hon hade svimmat. Hon hade skyhög puls och blev körd till Halmstads sjukhus där hon nu ligger spenderar fjärde dygnet. Jag tror att hon ska få komma till ett sjukhus i Göteborg och då finns det ingen tvekan om att jag drar dit, om jag så ska ta med mina studieböcker och sitta där och plugga.

2:a advent idag med, väntans tid, men vad väntar man på? Nu väntar jag bara på en sak och det är att Frida ska bli kry. Mitt i allt har mamma bakat och andra ljuset brinner i adventsljusstaken. En bitterljuv 2:a advent.

Hoppas att ni har en fin 2:a advent.

Kram.